Jag, en kvinna. 44 år. 28/8-93, det datumet glömmer jag aldrig! Det var dagen då den stora HÄRDSMÄLTAN till slut slog till. Under många år innan hade den smygit omkring, tisslat och tasslat, jagat och plågat mig. Jag höll mig uppe tills -93, 28 år gammal.
Den dagen började min ”karriär” som patient inom psykvården och den skulle vara i 16½ år! (Som inneliggande på klinik eller beh.hem) Jag kan nog aldrig riktigt skaka av mig psykvården då jag har/har haft en så lång och svår sjukdomsperiod.
Diagnos (om ni tycker att det är viktigt?): Dissociativ Personlighetsstörning m. ett massivt självskadebeteende, mycket stresskänslig. Skov av psykoser…..jada, jada, jada…..
Min tanke med denna blogg är att dela med mig av mina erfarenheter av den svenska psykvården idag, försöka att berätta lite av min historia och mina behandlingsformer jag gått igenom. Olika terapier…psykoterapi, KBT, DBT…Vad funkade? Vad funkade inte? Och i så fall varför?! Jag vill att ni kommenterar, ifrågasätter (absolut!), delar med er av ERA historier, frågar av ren nyfikenhet eller ber om råd…Alla är välkomna förstås, frisk som sjuk, gammal som ung, tjej eller kille, precis vem som helst.
Förhoppningsvis ska denna blogg även kunna avliva många ”myter”, fördomar och att okunskapen runt psykisk ohälsa/sjukdom ska bli åtminstone liiite mindre!
VÄLKOMNA!! // yawa